Mitt liv som 4 barns och tvillingmamma

Eftersom det har rullat in lite frågor kring min sambo Jhonnie och barnen, tänkte jag att det är lika bra att jag tar det här och nu. För det är ändå så, detta är min blogg och det känns fel nu att jag ens tagit upp vissa saker som är så privata.. Ibland har man haft känslor och varit ledsen drf har man skrivit av sig. Men det är inte alltid så bra! Då det finns en hel del människor som frågar och undrar av FEL orsak. Nyfikenhet och för att sprida massa skit. Nu eftersom det är ngt kring mina barn och man, som jag skyddar in till döden så ger jag svar på tal och sedan lägger jag locket på.

Kommer inte ta upp privata delar faktiskt. För som sagt, i fel ögon så blir det fel i ngn annans öron.

Fick frågan om det är JHONNIE min nuvarande sambo som slår mig ? Självklart INTE. Jhonnie är min ängel som jag träffade 2009. Då jag träffade honom fick jag och barnen det livet och det lugnet vi ville ha. Ett hem fullt av kärlek och massa respekt. Om jag skrev tidigare i ngt inlägg att ” du slog mig ” etc etc, det var den stunden då jag var ledsen och jag pratade TILL mitt ex. Det var ett sätt eller ÄR ett sätt för mig att fortfarande bearbeta. För vissa kvällar kanske man har mera sorg och frågor i sitt hjärta och vill då få ut det, och det känns som om jag pratar till honom då jag skriver / skrev här. Så det är inte Jhonnie det handlar om, utan mitt ex som är en turkisk man. Jag levde med honom från det att jag var 17 år tom 27 år.. Med honom hann jag få 2 underbara barn! Mina 2 äldsta.

Så där kommer den andra frågan in:

” Men du skriver ju att du och Jhonnie har 4 barn ”

Ja det gör jag. För det är som Jhonnies barn allihopa! han ser ingen skillnad alls på dom. Det gäller lika för alla, med känslor och allt !

Likaså med hans mamma syster och pappa. Det är deras barnbarn och brorsbarn.

Det är väl underbart att man kan få en familj att funka på det sättet ! Att ingen känner ngt annorlunda än ngn annan. Barnen har inte kontakt med sin biologiska far idag. Melvin var 1 år drygt då jag träffade Jhonnie så han har ingen aning kring detta just nu, det tar vi då han är stor nog att förstå.Just nu har han en förebild en fadersgestalt som gör allt för honom.

DET är det viktigaste. Felicia vet att hon får träffa sin far när hon vill men hon VILL INTE pga olika orsaker. Säger tom pappa åt jhonnie, ngt som hon själv känner att hon vill. Hon säger att hennes riktiga pappa känns som en granne, som vilken som helst. Tycker det är fint att det faktiskt är så,finns många som inte lyckats med det, att få så bra kontakt med sin styvfar.

Sen har deras egna far sagt upp kontakten med dom, efter 3 rättegångar och fast han fick träffa dom som han faktiskt ville dock utan mig utan med kontaktperson, så var det inte roligt längre. Han ville åt MIG. Så då sa han upp kontakten, att jag kunde kasta barnen i papperskorgen. Snällt va? Vad är då bättre, att berätta nu för Melvin att Jhonnie inte är hans riktiga pappa och hänvisa till ngn som INTE Vill ha kontakt och ngn som inte vill ha ngt med dom att göra? än att låta honom få ha sin pappa, som finns där för honom. Det behöver inte alltid vara blodsligt. Att vara pappa är den som finns där för barnet/barnen! Därför säger jag att det är våra 4 barn. För det är våra barn och han är pappa till dom.