Älskar att få ha Jhonnie för mig själv. Och med det menar jag att vi får bara vara Jhonnie och Rosie. Att inte bli avbruten, att få visa mitt intresse för det han vill berätta utan att ” vi tar det om 5 min”. Att vi kan lyssna oavbrutet på varandra och att vi bara är vi. Ensamtid är A och O. Det behöver inte vara ngt stort utan att man gör ngt som båda njuter utav. Vi åt mat, pratade gick omkring inne i stan. Sedan är vi nöjda och åker hem. Hem till våra barn och alla katter haha. Men det är vårat ! Jhonnies och mitt. Som jag älskar den här karln. Han är topnotch i mina ögon, oavsett om man inte alltid kommer överrens och har tuffa dagar runtomkring, tuffa tider som man har då man är småbarns föräldrar så står vi tillsammans. Oavsett. Och vet ni varför ?
För vi älskar varandra så jäkla mycket.
Han behöver bara titta på mig så får jag fortfarande fjärilar i magen.
Han förtjänar allt ! Han har ett hjärta av guld och det bästa är hans små specialiteter som bara jag vet om. Det där lilla extra som jag ser i hans ögon, hans sätt att skratta eller hur han vrider på kroppen då han känner sig illa till mods tex. Eller då han blir förlägen. Jag älskar allt med honom och kommer aldrig sluta stå upp för honom.
Därför blir jag förbannad och ledsen för hans skull då jag får höra på omvägar skitprat om honom. Uppenbarligen så känner ni inte Jhonnie som jag gör. Och jag vet numera att det bara kretsas kring ren svartsjuka. Svartsjuka på oss två som par. Svartsjuka på mig som sambo. Svartsjuka på att vi faktiskt står tillsammans. Tragiskt men sant. Men vad gör det då vi har så otroligt många fina runtomkring oss som vi håller kärt intill hjärtat, vänner och familj. Vi har kommit till det stadiet där man inte ens orkar bry sig, det är som en vägg där stenarna bara kastas tillbaka. Jag har också fått höra om mig själv men nu har jag lärt mig att strunta i det, att inte ta åt mig utan fokusera på dom som jag mår bra utav. För man orkar inte ens ta åt sig då det är samma person som håller på. Uppenbarligen har den människan stora problem !
När man kommit till det stadiet att man faktiskt inte bryr sig, då är det som en befrielse i själen. Det är därför man är så glad hela tiden som många undrar hur man kan vara, men man fokuserar på det goda i livet ! 😀
Och Jhonnie bryr sig inte alls faktiskt. Han bara rycker på axlarna då h*n nämnde det sista.
Just för att vi har det bra, och mår bra tillsammans. Sen så mkt annat att fixa nu, mkt planeringar som vi två vill skall gå i lås och hoppas verkligen att detta skall ske nu under 2016 !
Kämpaglöden kommer fram !
Han har allt det en man ska ha. Och han är min, så vad mer kan man önska sig ? Inget.
Min bästa Jhonnidinho ❤ ❤ ❤