När jag var liten…

.. så önskade jag mig alltid ett hörn med ett sminkbord. En sån där hörna som man alltid såg i amerikanska filmer vars tjejer satt vid sitt vita sminkbord och pratade m sina tjejkompisar, fixade sig osv. Men det vart aldrig så, jag hade mitt skrivbord och där hade jag mitt smink 😀 Fint var det och jag kände mig så glad och nöjd, men just den där hörnan har jag aldrig kunnat släppa. Så idag fick hon ett fint litet sminkbord i lantlig stil, jag och Felicia gillar shabby chic och det här var precis det. Så nu har jag pysslat, satt upp tavlor och tagit fotpallen till hennes fotölj som ” bänk” att sitta på, och en söt liten vit fäll snett. Det vart så himla mysigt ! Hon sover nu och imorgon då hon vaknar kommer hon få se det här. Älskar att överraska ! Och ännu är det inte klart, 1:a dagen med det här. Men jag har så mkt i huvudet kring Felicias rum. Men måste såklart ha ett godkännande av henne innan man kör igång ! Hon är the boss i sitt rum, såklart.

Men är det inte så, att man kanske ger sina barn det som man sj inte hade el också att man ger det man sj vuxit upp med ? Då jag var liten så var familjen otroligt viktig. Vi hade nära samhörighet till våran mamma och släkt. Mamma satte alltid oss före allt annat, vi var prio nr 1. Och om jag går till mig sj, så är det för våra barn med. Jag vill att dom ska få känna den här känslan av enorma kärlek som man tex sj hade då man växte upp. Närheten och familjekänslan, ge och ta !

För mig är det viktigt att göra det som jag faktiskt vill göra för mina barn, tiden går fort och barnen växer så det knakar. Och att göra deras barndom till det bästa, är A och O för min del.