Header Image

Mitt liv som 4 barns och tvillingmamma

Rosie, 37 år. Lever tsmns med min man och våra 5 barn, varav ett par tvillingar. Maj 2016, fick jag diagnosen godartad hjärntumör. Här får ni läsa allt kring mina innersta tankar, funderingar, och det mysiga som vi hittar på som familj. Livet rullar på med allt runtomkring! Jag är tacksam, jag lever och jag får vara med dom jag älskar !

Babyshower!

Publicerad,

En babyshower var planerad tills igår Fredag. Vad händer? Jo vattnet går natten till Fredagen så vi får ställa in haha. Så roligt! Så nu är bebisen här iaf! En liten julenisse. som skall heta Maksim.

Så jag tänkte överlämna heliumballonger m.m. iaf som en välkomst gest. Sedan kan man ju anordna en liten bebis fest iaf.

Idag står det kalas på schemat! Lilla Novis åt Hanna fyller år så vi ska snart ta och åka till Tyresö för partaj! Tjejerna är duschade, finklänningarna är på och presenterna är i handen. Nu är det dags!

först, lite jobb för den här mamman

Trevlig helg!

 

3 Kommentarer

  1. sv: Härligt att du kan skoja om sjukdomen och att du lever livet torts allt, samtidigt bra att du också tillåter dig ha sämre dagar, man är inte på topp alltid. Man kan bara göra det bästa av situationen. Bara du vet hur stark och svag du är. Det andra ser är ju bara en del eftersom ibland kan vi se väldigt starka väldigt starka ut.
    Bra att du hittat nåt i Tyskland. Du kommer nog se med tiden om det är värt det eller inte. Bara ge inte upp på vad som känns bäst för dig. Ibland kan vi även ha en inre känsla av hur det kommer gå med den hjälp vi erbjuds. Jag till exempel började lita mycket på mina läkare när det väl var dags för operation, så det var ett tecken att det var okej alltså. Operationerna har gått jättebra, det var bara svullnaden efter första operationen som tog min ansiktsnerv. Sen oavsett vad du får för hjälp kommer det säkert bli bra i slutändan. Jag låter kanske lite för positiv men jag tror att allt samverkar till vårt bästa till slut, så måste det väl vara.
    Det att läkare inte alltid vet… det är så sant, som människor är även dem begränsade och har inte all kunskap i hela världen. Det måste också vara ett svårt arbete att kunna tillfredsställa varje patient och säga de rätta orden. Ibland får man söka stöd hos någon annan än läkare. Vissa läkare upplevde jag som väldigt hårda eller att de inte förstod mig, men sen hade jag en bra läkare som såg till att jag kunde leva lite mer.

    Kul med kalas 😀

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *