I snart 9 år har jag haft en kvinna vid min sida som vän. En kvinna som alltid funnits där för mig, oavsett hur lång tid det gått att vi hörs av eller ses så finns vi där för varandra. Hon är ärlig och rak. Säger ibland väldigt brutala saker men på ett ärligt sätt med RESPEKT. Vi är olika men väldigt lika på ett sätt också. Hon förstår mig, jag förstår henne. Vi kan egentligen säga vad som helst till varandra utan att det ska bli ngt stort av det hela. Hon är den som lyfter upp mig då jag är nere och jag försöker detsamma med henne. Vi är varandras vingar. Hon har aldrig dömt mig utan har bara varit vid min sida, för hon tycker om mig för den jag är. Tacksam för den jag är. Likaså jag med henne. Det är väl så en vänskap ska vara? Att man FÅR vara den man är utan att ngn ska döma eller kasta skit på den andra. Jag har en sann vän i dig min fina lilja, en vän som jag aldrig kommer släppa. Du är en stor del av mig Ramona. Och jag är så tacksam för den DU är. Ordet tack kan man inte använda för mkt utav, och allra helst inte då det handlar om en fin vänskap. TACK för att DU finns vid min sida som min bästa vän !
Du och jag, inget kan skilja oss åt.
