Min I Tisdags efter att jag skrivit mitt inlägg, så vart jag sämre.. Senare inpå kvällen kände jag att neej det är samma känsla som sist.. Inte bra ! Men jag tog beslutet att faktiskt åka in.. Jag satt ett tag och funderade, med huvudet i handen och tårarna som rann.. Jag var rädd och samtidigt fundersam vad som skulle hända.. Något som jag inte kan få bort ifrån mitt huvud är att vara borta ifrån min familj, även om det är ngn vecka. Dom är ju mitt syre, och utan syret så dör man ju ? Ni förstår vad jag menar. Väl på väg in så sms:ade jag Ellin.. ( Mamma och hennes sambo skjutsade in mig till KS ) Sedan kunde jag inte prata så mycket, för illamåendet vart mera påtagligt. Inne på akuten gick det rätt snabbt, fick komma in och lägga mig på en säng och efter undersökningar så ökade trycket i huvudet och jag bara kräktes.. Kunde inte ligga i sängen p.g.a trycket och kräkningarna så mamma ropade på ngn som kom för att hjälpa.. Sedan vart det morfin och dropp..
Kl 5 ( tror jag kl var ) kom vi hem, fick skjuts utav Ellin som kom in direkt.. Jag blir så tårögd då jag känner den här känslan hur mkt hon betyder för mig. Mamma är min mamma hon kommer alltid finnas där för mig. Jag är ju hennes dotter… Och vårt band är som bästa vänner.. Men Ellin som är Jhonnies kusin, kom in för min skull. Satt där för min skull, följde med ner till röntgen och var med under hela tiden.. Jag blir varm i kroppen av den kärlek hon utstrålar. Och jag känner verkligen hur mkt vi bryr oss om varandra ! Det är en känsla som man bara blir så glad av. Och jag är så glad att jag har henne. Hon är min andra halva. Verkligen !
Alla fina kommentarer man har fått på Facebook, man blir stärkt. Jag gick ut med det hela ” offentligt ” pga många visste ju om redan och man vill inte ha fel ” rykte ” ..Men vilka fina människor jag har omkring mig, och allra helst vilka fina människor som är omkring min familj och våra barn ! Jag blir varm i själen.
Idag ringde doktorn och meddelade att KS hjärnkirurgi har gjort anteckning och det hela har börjat rulla igång.. Så snart blir jag kallad.. Nervös, fundersam och ja jag vet inte.. Men idag är idag och imorgon är imorgon. Jag sitter ju här, jag lever och jag får vara med dom jag älskar mest varje dag.
Och för mig är det allt.
Jag och mina systrar.
Åhh… Love you ❤