Mitt liv som 4 barns och tvillingmamma

Igår var jag med Felicia till vårdcentralen där hon skulle ta blodprover. När vi gick längs korridoren fick jag en nostalgikänsla som bara vällde in i kroppen..

Jag började tänka på då jag själv gick som liten tjej med mamma i handen, korridorens golv var blågrönt, väggarna orange med fönster på sidan.. En annorlunda plast doft fanns där.. Jag kommer ihåg hur mamma peppade mig och sa det kommer gå bra Rosie, gör det nu så har du det gjort. Det är inget som är farligt för dig, snarare tvärtom – vi skall se om du är sjuk på ngt sätt. Och sättet jag peppade Felicia, sättet jag kramade hennes hand, sättet jag tittade på henne och omfamnade henne var precis som om det var min mamma som gjorde mot mig.. Det var en läskig känsla fast samtidigt härligt.. Men nu sitter JAG här med min dotter, min mamma är äldre och har sina krämpor.. Precis som min mormor hade då mamma var med mig hos doktorn. Tiden går så fort och man kan få lite sorgsna känslor och tankar ibland då man vet vart man tillslut hamnar.. Jag kommer också tillslut att förlora min mamma.. Tiden som kommer då man skall säga hejdå.. Och det gör väldigt ont. Så nu förstår jag hennes oro hon hade under sin period.

Allt gick bra och Felicia spelade på ett pianospel via mobilen medans dom stack henne i armen. Gick hur bra som helst ! Hon sa efteråt att det spände lite men allt gick bra. Precis som med mig. Man får får sån respons av sin mamma, att man känner ” äsch det här klarar jag ”. Och jag anser det här så viktigt ! Det smittar ju annars  av sig och barnen kan få problem hela sitt liv i princip. Om jag är rädd för ngt försöker jag inte visa det för dom, utan dom skall få agera och reagera på sitt egna sätt. Jag peppar och vi pratar, sedan brukar det gå sin väg iaf. Och jag menar som tvillingarna som satt i stolen vid 3 års ålder och tog halsprov/näsprov och gnydde lite lite vid näsprovet som jag själv måste sätta mig på händerna annars daskar jag till tanten som tar det haha. Men jag tror att visar man styrka så föder man en styrka bland barnen med. Det är OKEJ att känna sig rädd men att måste man så måste man och det kommer gå bra.

Nostalgi med styrka som går i led.