Mitt liv som 4 barns och tvillingmamma

En slickande hårmaskin

varenda dag är hon inställd på 5.45. 30, 30 minuter innan klockan ringer. Men 30 min är lång tid på morgonen! Först hör man brr brr  brr. Sedan kommer buffandet.. Och tillslut! kommer det eviga slickandet på armarna, ansiktet på näsan ja i princip hela ansiktet. Hon vill verkligen putsa mig så huden stramas åt. Pratar då såklart om min lilla kattunge Elvira. Det är verkligen super mysigt att hon vill gosa och bonda men att få bli putsade VARENDA morgon av en tunga som är vassare än mammas äldsta kniv är inte SÅ gulligt. Men vad ska man göra? Det är ju hennes sätt att mysa och vara mig nära. Men det känns ibland som att jag blivit småbarnsförälder på nytt då hon kan få för sig att väcka mig mitt i natten också.

Torsdag redan, snart är det dags för Luciatåg. Och då ska vi vara där 7:15… Ny skola och nytt luciatåg. Bra avslut på det här året vill jag lova. Tänk att vi går in i ett nytt år snart, det är helt sjukt. Tjejerna går sista terminen nu sedan börjar dom i skolan! Men på något sätt så är det skönt, inte att småbarnstiden försvinner nej utan att man får ta hand om sig själv på ett annat sätt, att man kan umgås på tu man hand som föräldrar utan att ha en skrikande liten bebis i famnen. Man kan hitta på mera tillsammans som man och fru. För nu är barnen mera självständiga och det är lättare tex om mormor ska passa dom. Så på sätt är det väldigt skönt!

Imorgon är det dags för en spännande sak. Jag kan dock inte skriva ut det här för jag vet inte om h*n läser! Men det är en riktigt fin överraskning som jag och mamma anordnat. hihi.

Dags att dra på sig fårstrumporna snart, och bege sig till möte m.m. Har 2 olika möten idag, guud jag vill bara få dessa överstökade. Jag vill bara lämna barnen hem jobba och sen gå hem lite innan hämtning. Så trött på dessa möten nu! Men det blir bra, därav engagemanget.

I förrgår hade vi pysselkväll nere hos Anki och Hanna.. Tjejerna älskade det! Dom är riktiga pysseldamer.

Och Hannas dotter har ju blivit så pass stor nu att dom umgås, förut vart dom rädda då hon var en liten mini person som sprang efter för att kramas haha.

 

 

 

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. LIENE

    sv: Jag förstår hur du menar. Ibland kan man också vara rädd att känna glädje för man vet inte hur länge det ska hålla i sig på grund av en osäker framtid. Men du får känna glädje. Dra ut det mesta av det goda i livet och dem bra känslorna. Det är något som hjälpte mig mycket tror jag.
    Efter operationen förlorade jag ena sidan av mitt ansikte men det börjar komma tillbaka mer och mer. Jag kan göra mer saker än jag tänkte. Det var inte alltid enkelt att gå emot andras ord och bevisa att jag visst klarar av mer och att jag är inte så sjuk. Det finns så många människor med en sjukdom som visar att de lever trots allt. Det beror på vilket perspektiv man ser allt från. Inte lätt. Det tog mig ett långt tag att börja se annorlunda.
    Om dem inte kan göra strålningen vad händer då? Hoppas verkligen dem kan utföra behandlingen på dig. Mina tumörer går ju ej att stråla, bara operera och så finns en medicin jag får i dropp form varje månad för att stanna tillväxten – inte klart än hur mycket det hjäper men hjälpa gör det. I början fick jag inte medicinen för att dem uppfattade som att jag inte vill ha den. Jättekonstigt. Man får vara envis har jag förstått,, om man vill få en behandling. Jag tror att man vet lite bäst vad man behöver för det är din kropp. Ibland kan man läsa andras historier och se vad de fick för hjälp. Eftersom dem bodde i annat land och hade andra läkare fick dem mer hjälp men det är kanske lite krångligt att be om operation eller strålbehandling i ett annat land om man själv bor i Sverige.

    1. 4barnsmamman

      Ja men exakt! Jag tex skojar om tumören och kallar den för min kompis många ggr. Det får mig att skratta, det får mig att känna dessa dagar att jag mår bra! Och att jag KAN leva. Mitt sätt att bearbeta tex.. Jag hatar att vara sjuk rent allmänt och den här rackaren får inte ta över mitt liv. Jag är för high on life för det! 😀 Många säger men man ser inte på dig att du mår dåligt, nej men det är för att jag är sån som person. Jag är väldigt stark i mig själv men tillåter mig även att ha dessa dagar då man har sorg och är ledsen. Men i det stora hela så njuter jag av varenda dag varenda sekund.. Värst är då huvudvärken är där. DÅ mår man skit men även då så försöker jag leva normalt. Hmm ja alltså jag vill ha medicin för att stoppa tillväxten men det går inte att bromsa på min sa han.. Och om dom inte kan stråla då kommer den växa tills ja.. Så det är mkt drf jag blir orolig vissa dagar för att dom inte ger konkreta svar. Att dom själva säger ” vi vet inte”.. då blir man samtidigt förbannad vissa dagar. Ja är man tyst hörs man inte tydligen, det har jag också hört.. jag har faktiskt tittat i Tyskland. Där finns det lite andra möjligheter.. operation är uteslutet även där.. MEN precis som du säger. Vägen dit kommer ju kanske inte vara rak. Och då är frågan, är det värt det.. eller tar man det man får hjälp med här i Sverige 😉 Trevlig helg! <3

stats