Det finns inga ord eller handling som jag kan göra för att ta bort den smärta som min allra närmsta går igenom just nu. Jag kan inte göra mera än att finnas om det behövs.. Den här smärtan som infinner sig som man känner av, som man ser och förstår.. Den här jävla sjukdomen! Kan man bara hitta ett botemedel och fixa när människor bli sjuka. Det är orättvist för dig, för din son och för dina omkring dig.. Jag finner inga ord mer än ilska och en stor ledsamhet.
Ni har inte bara blivit som våra nära grannar, ni är våran familj. Sättet du är nära oss är som om du alltid funnits där. Och sättet din pappa är nära oss är som om han alltid funnits där. Morfar J.. Barnen älskar honom så mycket och även jag. Att se honom ha ont, att läsa dina meddelanden om honom det gör ont rakt in i själen. Att man bara kan stå på sidan om och se men inte göra något. Det är förjävligt.
Han är en underbar människa, som INTE förtjänar den här skitsjukdomen.
Jag är faktiskt tom på ord. Jag brukar ha mycket att säga men nu, nej. Jag delar allt med er. Sida vida sida.
Du och din pappa, är en del av mig. 
