Hjärnröntgen

Igår var det dags för den årliga hjärnröntgen, för att se ev tillväxt m.m. Om ngn behandling måste sättas in nuläget eller om vi kan fortsätta avvakta. Det är ju en ständig tankegång också, ”när kommer jag behöva och när är det dags” . Jag hatar att ligga där, och åka in för att sedan få den där masken över ansiktet.. Verkligheten kommer så tätt inpå också då att man faktiskt har något i sin skalle som inte kan opereras. Det är tufft och jag är så tacksam över att få ha Jhonnie vid min sida såna här tillfällen. Jag grät och skakade pga den rädsla som kommer inpå men med hans värme, så känns det tryggt. Tryggt att veta vad som än dyker upp i livet så delar jag det med honom. Den bästa av dom bästa som jag alltid kan lita på.