Jag längtar så jäkla mycket till Julafton. Det är min högtid, som jag älskar.. Jag känner mig fridfull..lugn och harmonisk. Och just nu har jag börjat längta så mycket. Att få se barnens leenden då dom öppnar alla klappar, att äta god mat med dessert.. alla goa filmer.. och ute ( förhoppningsvis ) är det massa snö. Det är så mysigt !!
Jag har redan börjat handla julklappar till barnen, lite smått. Vi är så många i familjen så för att undvika personlig konkurs så måste man hihi. Min storasyster har 6 barn, min lillasyster 1 dotter och jag själv 4 havrebollar. Det blir lite. Hade tänkt åka till Ullared. Men vissa som varit där har liksom haft med sig 15 tusen ?! Och det vette 17 hur jag ska kunna fixa ihop så pass mkt på en månad. Så det återstår att se, annars blir det smått och gott härifrån..
Jag vill börja måla våran byrå snart ! Måste bara veta lite saker först om en 4a.. Annars kommer jag tuta och köra kring saker och ting.
Vet ni vad som är så himla trist ? Det är då man verkligen försöker med vissa människor, man ger sitt hjärta och sin själ. Man lägger ner sin energi för att DEN ska må bra.. och man visar hur mkt man tycker om den och den faktiskt visar rätt uppenbart att den inte tkr om dig. Nu tänker ni säkert, ” men skit i den då ”.. Men det är verkligen inte så enkelt i vissa lägen.. Man kanske VILL skita i den men det är svårare pga omständigheter runtomkring. Det är så himla trist och man blir faktiskt ledsen. Men jag börjar känna jag fått nog faktiskt.. Alltså bryta kontakten etc det kommer aldrig funka. Men att finnas där, alltid vara trevlig osv. Nej jag är ledsen men jag är också en människa med känslor och varför ska ngn behandla mig illa fast den inte ens har ngn orsak att göra det?
Jag är så glad.. otroligt glad att jag har min Jhonnie. Visst, vi har också våra dagar då vi verkligen har taggtråd mellan varandra.. Eller att vi retar upp oss på saker som den andra gör. Men det är ju inte konstigt EG.. Man bor tillsammans. Man ser varandra 24 ! Men huvudsaken är väl att man löser saker och ting ? Och det gör vi alltid. Oavsett vad så löser vi det. Varför ? För jag älskar honom mer än livet själv ! Och Jhonnie älskar mig mer än sitt egna liv.
Det är därför man prioriterar vissa saker. Var det nödvändigt att göra såhär? Varför sa jag såhär ? Och för att inte göra den andra ledsen eller för att fortsätta dagarna med sin hälft så ber man om ursäkt och löser saker och ting. Han är verkligen den som gör mig glad.
Ta som igår på kvällen, jag hade varit nere i källaren för att möta upp mamma, sedan då jag kmr upp så börjar vi prata om saker och ting.. Vilket slutar med att han och jag skrattar så tårarna rann.. Han LÅG på golvet.. Det är så himla ofta vi gör såhär.. Vi skrattar så vi gråter.. Vi gör skämt, vi larvar oss som två småbarn. Men det är så härligt !
Vi är bästa vänner. Och jag älskar honom tills sista andetaget. Utan honom vill jag aldrig vara ! Han tar verkligen hand om oss. OCH om han sitter och spelar vid datan ? Vad spelar det för ngn roll eg ?
Han pluggar heltid, han är med oss 24. Varför ska han INTE kunna göra ngt som HAN vill göra och njuta av? Likaså då jag går ner till Anki eller upp till mamma, eller fikar i stan.. Nej han är perfekt i mina ögon och jag dör för honom.
Min bästa vän !
