Hade en fin lunch med Jhonnie och Melvin på Saltsjö Pir. Gott och mysigt ! Bara satt, pratade och bara var.. Det behövs så så mkt ! Lite ensamtid efter det mötet som han tyckte var jobbigt.
Mötet var lyckat då vi väl kom dit iaf. Kom 15 min försent, pga att sonen ville verkligen inte gå dit. Men efter många om och men så lyckades vi.
Jag var tårögd, och ville faktiskt gråta då jag såg hur dåligt han mår. Man ser det hemma men väl på skolan ser man det i ett annat perspektiv. Det känns bra, iaf lite. För dom fick också se med sina egna ögon hur han faktiskt reagerar då han berättat vad som hänt. Det har hänt stora saker som hon blev helt förfärad över. Och faktiskt tar det på stort allvar. Vi har nu gjort en planering tillsammans med Melvin och det känns helt okej för honom. Så det återstår att se. Blir det bättre så kanske han kan gå kvar. Allt beror på hur HAN mår och känner. Man kan inte ta med sig gammalt bagage heller om man skall byta. Viktigt att man blir av med det hur som helst för att man faktiskt skall ta nya tag. Annars kommer man aldrig vidare. Så en dag i taget, med massor av trygghet och stöttning.
Vi kämpar på.
