När man brister ut i gråt

Mötet gick bra.. Iaf som det känns. Men sedan kom vi in på vissa faktorer som berör mitt förflutna. Vissa saker som jag ska kolla lite info kring. Vad händer om jag plötsligt dör m.m jag måste säkra framtiden.. Det som gör att jag inte vågar skriva här är just för att jag inte vet vem som läser. Och jag är rädd.. Rädd för att mitt förflutna ska komma ikapp och mitt krig ska påbörjas ännu en gång.. Så jag brast ut i gråt. Jag grät så jag kunde inte prata.. För jag är så rädd att förlora det dyrbaraste jag har till det hemskaste jag vet… Och jag ber till höger makter, att inget skall förändras för mina två första om jag försvinner. Det enda jag begär..

Nu ska jag på ett nytt möte i vår. Och därefter får vi se lite mera kring det hela..

Andra aspekter så som kring min hälsa och katthemmet gick bra, det kändes super bra. Det är bara att fortsätta kämpa. Men jag är van att kriga, kriga för det jag vill skall hända. Så bara att fortsätta.

Nu ska jag upp till chefen och hämta papper sedan hem och pussa på min man.. För att han finns där då jag behöver honom och för att jag VET hur han ställer sig upp om ngt händer hans familj.