Jag kan inte sova ikväll.. satt vid Felicias säng, tittade på henne och började gråta. Allt kom tillbaka. Och då mam gråter från själen, gör det så ont. Det smärtar i hela ens ryggrad.. varför gjorde du så mot oss? Hur kunde du orsaka den smärta du gav..
Att se rädslan i hennes ögon.. skriket och förtvivlan då du slog mig.. jag förstår inte att man kan VILJA skada en annan människa på det sättet.. hur du spottade på din son framför henne? Då du tvingade mig av med alla kläder, ställde mig framför spegeln.. Felicia som grät och inte ville säga att hennes mamma var äcklig och ful. Hur kunde du ?
Då polisen kom och eskorterade oss bortifrån VÅRAT hem. Var det inte något i dig som kände att du gjort fel.. dagen jag lämnade dig så började min bearbetning med mig själv och barnen. Första ggn jag tog dom till lgh efter allt, Felicia kräktes och Melvin skrek.. det var som demonerna attackerade oss..
Det sexuella som du gjorde. Det kommer jag alltid bära med mig. Det psykiska som du totalt har brutit ner mig med.. det fysiska. .
Hela jag är trasig.. jag försöker bygga mig själv fortfarande efter 4.5 år.. men det är svårt. Du var en person som jag litade på, som jag älskade. Sen förstörde du mig.. du dödade Rosie.. du dödade min personlighet. Den där tjejen som njöt av livets goda stunder.. och det är pga DIG som min själ gråter och har ont i dag.
Hur barnen i början ville sova med mig under köksbordet eller på toan med låst dörr, för där kände dom sig trygga. Att så fort ngn knackade på ytterdörren så började dom gråta och skrika..
Du skulle jävlas och träffa dom med sociala. Hur felicia skrek vid tåget och bad att få stanna hemma med mig. Hur hon fick hjärtknip som hon beskrev det.soc tanten tvingade in henne och hon skrek med panik i rösten..
Du har gjort så mycket illa, Ingen människa förtjänar att bli behandlad såhär..
Jag är så glad att jag träffade Jhonnie. Han tog hand om mig och barnen.. tvillingarna kom till världen och det känns som om alla barnen tillhör honom. Det gör dom också. En pappa behöver inte alltid vara blodsligt. Nej en pappa är den som finns där. Som uppfostrar, som är med i varje steg. En pappa som älskar barnen och får respekt pga bra uppfostran. Inte pga rädsla. Och framförallt som respekterar och älskar barnens mor.
Det är inte jag som har förlorat, det är du. Du förlorade din bästa vän, din livskamrat. Och jag hoppas att du någon gång förstår vad du gjort. Att det inte bara jag som gråter av smärta. Utan att du faktiskt får leva med skuldkänslor hela ditt liv. Din egna dotter som totalvägrar och aldrig vill träffa dig. Hon vet, att om HON vill så får hon kontakta dig. Men hon vill inte. Och nu är det jag som bestämmer.
Jag bestämmer att mina barn har ett kärleksfullt hem, med respekt och tillit. Jag får ge dom det liv som dom förtjänar. Jag kommer aldrig låta dig förstöra dom.
ALDRIG!
