Har ni någonsin tänkt på hur konstigt livet kan vara kring oss människor ibland.
Hur underbara människor du möter, vissa stannar kvar som en vän, som en bekant, som en kontakt medans vissa möter du aldrig mera..Det kan vara vid dom mest konstiga tillfällena som man fastnar för ngn. Nu menar inte jag rent känslomässigt utan rent vänskapsmässigt. För att ngn är bara så snäll !
Jag vart vän med en kille för 7 år sedan.. Vi var på samma uteställe och han kom i det ögonblicket som jag verkligen behövde NÅGON.. Ingen såg vad som höll på att hända och ingen hörde just pga den höga musiken. Men han kom nedför trappan, och bara kom in som en virvelvind.. Vi började prata och hade jätte mycket gemensamt. Vi hade kontakt, umgicks osv. Inte så att vi fick känslor eller något, den kemin fanns inte. Utan vi vart bästa vänner. Men så sågs vi inte på ett tag, han åkte hem till Malmö och kontakten den rann ut i sanden.. Men jag tänker ofta på honom och tänker faktiskt ta upp kontakten. För han var en fin vän som jag gärna vill behålla. Jag tänker på hur han mår, hur det går för hans 2 döttrar som han hade. Och jag vet dessutom att Jhonnie med skulle gilla honom. Det är det som är livets nyck, att man får fin kontakt med vissa människor. Det gäller att hålla i dom hårt, för man kanske aldrig ser dom åter igen.
Har du någon som du träffat bara sådär och fått fin vänskap med ?
