12 September kom våran lilla Molly aka Mollsan. Helt underbar liten skapelse som redan satt sig i våra hjärtan. Allt gick bra dock var det extra kämpigt då det vart igångsättning som trilskades lite.
Jag har aldrig blivit igångsatt med ngn av våra 4 barn, men den här ggn var det 8 dgr över och fostervattnet hade minskat lite, vilket det kan göra då man går över men nu var det rätt lite så dom beslutade att sätta igång dagen efter. Huvudet stog rätt högt upp och inget var ju moget då kroppen inte förberett sig. Så dom testade gelé men det hjälpte inte, och sedan testade dom ballong som skulle vidga och helvete vad ont det gjorde! Tappen var inte alls mogen så hon fick bokstavligen dra den nedåt för att sätta ballongen. Jag var en av dom svåraste hon haft tydligen. Men hur som, så drar dom i den där ballongen var 30e minut för att vidga tappen. Och dom hann bara dra två ggr sedan ramlade den ut, då skulle dom sätta hål på vattnet så värkarna kom igång av sig själv men hann inte så det slöt sig åter igen.. Då hade jag haft värkar som vanligt med ballongen och räknades vara öppen runt 4. Men sedan stängde det sig. Så vi fick sova och dagen därpå 12 sept satte dom värkstimulerande dropp vid 14 och 14.30 tog dom hål på vattnet och sedan kom mina egna värkar igång tack å lov och 18:30 föddes våran lilla Molly med navelsträngen runt halsen så hårt att dom knappt kunde klippa den. 3835 gr och 53 lång! Fina lilla sessan!!
Sån blandning av alla barnen, Jhonnie och mig. Så himla lugn, gråter knappt bara när hon är super hungrig. Men annars bara ammar och sover, jollrar redan och ler.
Hon är våran pusselbit som saknades, och vi alla är så glada att hon är här!!
