Näthat verkar uppdagas alltmer. Sorgligt nog.. Jag finner det här ett stort problem då våra barn är våran framtid, och dom ska växa upp i det här samhället. Där dom ska orka och våga stå emot det här runtomkring.
Hur ska man göra för att övervinna ? Det kan man nog aldrig göra. Men det jag tänker att man KAN göra däremot är väl då att prata, diskutera kring näthat / mobbing. Prata huruvida man ska våga stå emot och huruvida man ska gå tillväga. Ska man anmäla ? Ja det tycker jag absolut att man ska göra. För om det är allvarliga hot eller trakasserier så bör det tas upp och den personen / personerna får en varning eller vad det nu än må vara. Och allra helst om man har barn bör man göra det.
Jag själv har varit utsatt för näthat. Jag har fått åtskilliga mail från anonyma personer men också från personer som skrivit in ett namn, ett fake namn mao. Det här är nu ca 4 år sedan. Men i dagens läge ångrar jag så djupt att jag inte anmälde. För det här är inte okej någonstans. . Det som stog i mailen gjorde mig så ledsen och ännu idag kan jag blicka bakåt på det. . Det satte sig liksom i ryggmärgen.. Och vad har dessa människor för rätt att komma in i min märg ? in i min själ ? Ingen rätt alls. Jag fick fram IP nr och jag fick fram namnet på en utav dessa. . Men sedan kom jag fram till frågan, ska jag ? Nej jag gjorde det inte.. var den personen för nära i omkretsen ? Ja ett av skälen kanske var det men också kanske för att man blev så pass chockad. I bland kan det vara någon som man minst hade föreställt sig och man blir så frågeställande, vad gör man ? Jag vet också att det fanns en till men det fick jag inte reda på vem det var.. och det skiter jag i nu. Men kan man 1+1 så förstår man.
Av den här erfarenheten så är jag mera noggrann med min äldsta dotter som är lite på internet och cirkulerar.. Jag kollar även av då hon sms:ar med sina vänner så det inte förekommer något dåligt sinsemellan. Såklart dom tjafsar, det gör alla barn / tonåringar ! Men det ska vara på en rimlig nivå så att ingen blir kränkt eller så. Vi brukar prata ofta om hur även hon som kompis ska bete sig, hur man pratar med varandra osv. Att man vänder på steken och frågar men om hon hade sagt si eller så till dig på samma sätt, hur hade du känt då ? Då får man en klarare bild och kan faktiskt backa lite i det man gör. Jag tycker absolut att föräldrarna ska hålla mera koll på sina barn, det finns ju många spelsajter nu tex moviestarplanet, IMVU m.m. Man kanske inte ska stå bakom men att man checkar av då och då vid tillfälle då dom sitter där.. Och även kollar kring barnet om det får ändrat beteende etc. Det är ju inte bara mobbing som cirkulerar utan även pedofiler. Det är ett hav av ondska känns det som, därför är det så viktigt med styrka och kunskap. Det kommer man komma långt på. Och då det kommer till mig själv, ingen fler gång. Då sätter jag stopp direkt.. Det gäller i allt. Ingen människa har rätt att få mig att må dåligt, att exponera ut mig med falska anklagelser eller dylikt för att sedan tro det är okej ?! verkligen inte. Och om man anklagar mig så anklagar man även min familj.
Detta med offentliga anklagelser hände i Somras där jag vart oskyldigt anklagad på nätet för något jag absolut inte hade gjort. Det är olagligt och straffbart att ljuga om någon offentligt. Men orkar jag ta upp detta i någon anmälan ? Nej faktiskt inte. Som sagt jag är inte sån som person som orkar anmäla hit och dit. Jag har haft nog med anmälningar och rättegångar i mitt förflutna som jag bara vill glömma. Jag hoppas bara att en vacker dag ska dessa människor inse att det är dom som gjort fel och inte jag. Men förbannad vart jag då jag har rena händer kring den här anklagelsen, och nu då? Nu är jag mest besviken, och förstår inte hur man kan bara låta det ligga kvar utan att ens säga något. Förlåt ? jag hade fel ? Det var dumt av mig ? Nej inget. Och bara det visar ju hur IQ:t ligger till i hjärnaktiviteten. Där har vi också ett sorts näthat. Man ska nog akta sina fingrar och tunga mera än vad man tror. vuxna människor ska väl för 17 inte hålla på så ? Men jag bryr mig inte längre. I´ve moved on. Det känns så skönt, som en sten lyfts från mina axlar om jag ska vara ärlig. Så jag kanske ska säga tack till er , ni visade mig vad ni egentligen var för personer bakom masken ? Så jag inte slösade mera tid att trösta, finnas där eller ge av min kärlek.
Jag kan andas utan massa skit bredvid mig. 😉
Och kan jag skriva här ? Ja inga namn nämnda, mina tankar och mina funderingar. Inga anklagelser eller dylikt.
So it´s fine. Allt jag vill, är att få vara ifred från massa problem.
Bara vara och leva med min familj. Och framför allt , ni ska visa respekt till mina barn.
Det är något jag inte förstår med ” vuxna ” människor.. Min äldsta dotter t.ex. Varför inte hälsa på henne ? Om vi är osams, varför dra in henne i detta, eller något av barnen ? Tror ni inte hon eller någon av dom andra 3 undrar varför ni inte hälsar ?
Säg hej eller le och skit i mig. Men om ni ignorerar dom ? Då har ni automatiskt kastat skit på dom. Och det är något jag aldrig glömmer eller tolererar. Och ni har nog kastat er själva i elden med tanke på att barn är barn, och dom glömmer definitivt inte sånt. Jag är inte som andra, jag har inte pratat om något som stört mig så att dom har hört. Varför ? Barn har inte med att göra då vuxna inte kommer överens. Varför ska dom må dåligt över något som vi åstadkommer ?
Nu ska jag sova och ta tag i Tisdagen.. Inte så roliga möten imorgon inte.. Det lutar åt att lilla Iris som jag kämpat så febrilt över ska få somna in. Nytt möte med veterinären, så får vi se vad dom säger. Jag kommer även länka imorgon klippet som tidningen gjorde, en kul grej ! Framförallt reklam för katterna 😉
Peace out.
