Jag tror många någon gång har haft eller har just nu en dröm om att flytta till varmare breddgrader. Jag tänker ofta på hur jag skulle vilja bo i Spanien eller Grekland.. Men sedan stoppar det mig då jag är så petig när det kommer till barnen.. Sjukvården, tandvården, skola och rent allmänt. Hur är det med försäkring och kostnader ? Vården är den bra ? Jag vet att många väljer att flytta dit men jag själv känner nog att det är bättre tills barnen är lite äldre. Min fasters man tex är ifrån Spanien så dom har ju haft möjligheten att besöka m.m. Och ha en fast bostad ändå i Sverige. Sedan kommer det till min kära mor ! Hur skulle jag klara mig utan henne.. Såklart jag klarar mig men jag tror ändå att en del av mitt hjärta skulle dö utav sorg. För jag är så pass beroende av min mamma. Nu är det en port i emellan.. barnen springer över, ta lediga dagar bara för att vara med mormor. Som igår då jag skulle till sjukhuset, tvillingarna packade sin lilla ryggsäck på morgonen och vi gick över med dom. Bara för att allt skulle gå så smidigt som möjligt efter att Jhonnie lämnat Melvin på skolan. Jag ville ha med mig honom som stöd och barnen ville mysa med mormor. Så vi pratade faktiskt om det då vi åkte in, att vad underbart det är. Man bara lämna in, barnen traskar in som om det är deras andra hem. Det känns tryggt för oss. Vi vet att hon tar hand om dom på bästa sätt och det går absolut ingen nöd på dom. Vi vet att om det skulle uppstå en situation där ngn av dom skulle behöva till sjukhus så fixar hon det. Sätter dom i halsen, hon fixar. Så allt är cool lugnt. Hon är även min bästa vän.
Sedan alla mina syskonbarn och mina systrar, skulle sakna dom så jag blödde i hjärtat för att inte prata om ELLIN ! Jhonnies kusin, hans syster vårat allt. Jag saknar henne nu då det gått ett tag att vi inte setts. Hon har haft flytt och jag har haft så mkt omkring mig med.. Men jag saknar hela henne. Och hur skulle jag kunna vara ifrån henne i ett annat land ?
Hon delar absolut Jhonnies plats i mitt hjärta. Och som barnen älskar henne ! Sist då vi var på 5 års kontroll så hette barnsköterskan Elin. Så utbrister Emilia : ” Du heter som våran faster, hon heter också Elin ” .. Så hon är med dom fast hon inte alltid är här. Bara för att hon är så genuint snäll.
Det är det här trygga kärleksfulla nätverket som barnen har, det vill jag aldrig rycka ifrån barnen. Det är otroligt viktigt och det är det bästa som finns. Den här gemenskapen, den här nära kärleken alla har till varandra.
Det är underbart och inte något jag skulle vilja ta bort.
Familjen är mitt allt.
