Hittade detta på min Fb som jag skrev för 3 år sedan. Läste igenom och ja, jag håller faktiskt fortfarande med. Även om man visar foton på sina barn men jag måste säga att största procenten så frågar jag faktiskt ” får mamma lägga upp detta foto” om det gäller tex Felicia som snart fyller 12 år. Dom andra visar jag alltid vilket foto jag lägger upp, av ren respekt till dom. Dom kanske inte förstår innebörden men då har jag iaf frågat. Och det är ju inte ” farliga” foton i form av nakenhet m.m.
Sedan står jag fortf fast vid att inte exponera deras beteende var och varannan dag. Visst ngn gång kan man skriva av sig hur tuff dagen varit m.m. Men inte ALLTID skriva ut hur jobbigt allt är m.m. Vartenda steg som man gör med sitt barn, hos ev psykolog m.m. Det är privat anser jag. Och då man skriver är ju som ett nyckelhål i ens liv. Det är inte hela livet man skriver om.
Men såhär skrev jag:
Jag satt och läste en artikel igår som handlade om huruvida man exponerar sina barn. Och jag kan faktiskt hålla med där till en väldigt stor del. Tyvärr, måste jag nog säga så är jag också en del av dessa som exponerar mina barn. Min exponering som jag försöker begränsa är att publicera foton på dom små. Varför gör man det ? Vill man visa att man är stolt ? Ja för min del är det så.. Man vill ju visa för hela världen hur vackra och fantastiska barn man har. Men skulle det inte räcka att man har dessa foton för sig själv? Jag tror att det egentligen inte finns ngt BRA svar på det.. Eller något korrekt svar för den delen. I det stora hela tror jag att det är just det här att man vill visa vad man åstadkommit, att ens barn är det vackraste man har.
Men sedan något som jag dock inte gör, men som jag fått otroligt mycket skit för. Man har fått höra mycket men också fått anonyma mail där ngn person beskriver mig som falsk pga att jag bara skriver hur glada mina barn är, hur bra allting går osv. Där går jag emot direkt för enligt min personliga åsikt tycker jag att det är alldeles för många som exponerar sina barns beteende, tex på Fb m.m. Vad har jag för rätt ” bara för att jag är mamma” som med allting annat egentligen men just det här kring deras beteende, att skriva ut det så alla kan läsa. Det kanske inte är så roligt för min 9 åriga dotter att alla vet hur hon just en viss dag var som en liten minitonåring. Det stannar ju inte på statusraden direkt. Och ngn enstaka procent kanske bryr sig medans andra är bara är nyfikna och det hamnar som ett samtalsämne hemma hos ngn som man känner. Det kanske inte är så roligt för henne sedan då andra människor kommer fram till henne som är helt ovetandes, och kommenterar det jag skrivit på min status eller blogg etc. Det är inte ok anser jag ! Och då kmr man då till frågan huruvida man är falsk eller vill försköna sitt liv bara för att man väljer att inte skriva ut till alla hur barnen bråkade hela morgonen, hur ena tvillingen bet sönder örat på sin bror, hur sonen kastade sönder sin surfplatta och skrek hur dum mamma han har, eller hur man tjafsade med sin partner? .. Det är ju faktiskt ngt som sker hemma hos alla föräldrar och sambos. Och det vet alla som har barn och partner, att det är perioder alla har. Varför då inte bara skriva det positiva, att faktiskt lyfta fram det underbara hos barnen och sin andra hälft, och ta bort den här negativa energin som det faktiskt blir. Det finns så mycket av den ändå. Om vi vänder på det hela, låt oss säga att Felicia skriver på sin status hur sur jag varit, att jag gjorde jätte äcklig mat och var allmänt ful i håret. Skulle man som förälder bli glad över det? Kanske ngn enstaka gång skulle man rycka på axlarna. Men inte varje gång ! Nej, bara för att jag är deras mamma finner jag ingen rätt för mig att exponera deras beteende på det här sättet. Likaså med foton eg. Nu är dom två största så stora att dom kan faktiskt välja och säga nej. Felicia har många ggr sagt till att hon vill inte att vissa foton ska finnas med så jag har tagit bort dom direkt.
Men det är verkligen ngt jag i varje fall kommer försöka begränsa, att inte publicera för mycket foton på våra diamanter. Jag vet och Jhonnie vet hur underbara dom är. Det räcker gott och väl, såklart man kommer vilja dela med sig av det söta men inte för mkt. Måtta med allt. Det är iaf min åsikt.
