Mitt liv som 4 barns och tvillingmamma

Jag tänker varje dag på att jag har en hjärntumör. Det känns konstigt att ens skriva det.. Den är godartad, jag säger tack gode gud att den är det, men sen kommer tankarna.. Min farbror dog i en hjärntumör för 2 år sedan ca. Den var elakartad.. En annan bekants bror dog i en hjärntumör för 6 år sedan, den var godartad. Det hela beror på hur den sitter och hur dom kan ta bort den. Jag håller masken, för att vara som vanligt inför barnen och Jhonnie. Jag vill inte att det ska bli något sjukhusdrama här hemma om dagarna.. Eller att dom skall dras med i mina tankar så dom kanske blir mer eller mindre deppig. Sedan att tex Jhonnie är orolig och ledsen, det är ngt jag inte kan göra åt.. Såklart jag är hans sambo, blivande fru och hans allt. Likaså honom för mig. Det är hans känslor och han måste få ha dom. Men om dom vill prata, fråga – Fine gör det. Men jag själv försöker vara Rosie. Att inte tappa mig själv.. Ja jag mår illa konstant.. Jag är yr med tryck i skallen och mår inte sådär tipp topp men jag tänker inte få tankarna att jag är sjuk. Utan idag var jag ute och gick långpromenad, och hur skönt var inte det ! I Juni skall vi på 30 års fest t.e.x, och jäklar vad jag längtar att få skratta och ” glömma ” för ett tag. Umgås med vänner, där man kan bara få vara sig själv och inte känna sig som en sjuk människa. Sedan ser barnen om jag börjar må illa, eller huvudet gör ont och på ngt sätt förstår dom så bra, då frågar dom om jag vill ha vatten eller kan hjälpa mig.. Så fint småfolk vi har. Jag måste också ” lära mig ” att det är så här det är just nu tills dess dom hjälper mig.. Blir jag trött, ja då måste jag sova lite.. ja jag pratar lite konstigt ibland, jag blir frånkopplad och förstår inte vad du säger.. Eller ibland så är jag i min egna värld för det blir för mkt intryck. Ja jag kanske sitter med dunjacka då det är 18 grader med sol ute, Men jag LEVER.. Och det är det viktigaste ! Sedan det andra.. Ja det får bli ” en del av mig själv just nu”. Blir det akut då åker jag in helt enkelt..

Men att jag faktiskt tillåter mig själv att säga rakt ut jag har en hjärntumör men det kommer gå bra ! Tankarna kommer ofta på kvällen, då brukar jag gå undan om alla är vakna.. Jag gråter ofta och mycket.. Men det är ju mina känslor som måste få utlopp. Annars skulle nog hjärtat göra ont.. När man har barn, allra helst då vill man inte försvinna från dom. Jag vill finnas för dom i vått och torrt.